Varje vecka delar jag reflektioner kring tankens natur och hur vi fastnar i strävan efter att bli ”någon”, berättelser vi bär om oss själva och misstar för sanning, och den självtvivel som håller oss fast i ett evigt sökande efter något mer eller bättre.

Den här veckovisa reflektionen handlar inte om utveckling, detta är ett space för att avveckla allt det som aldrig var sant – och se allt tydligare vad som alltid funnits där under bruset: Helheten.

Vi gör detta inte genom ansträngning, inte genom att försöka laga eller fixa något, utan helt enkelt genom att lägga märke till det som är.

När vi ser klarare, expanderar livet helt naturligt - och öppnar upp oss till en djupare närvaro i livet, en ny sorts lätthet, frid och livfullhet som aldrig egentligen varit borta, men bara legat dolt.

Jag hoppas du vill följa med.
Suzanne