En av de mest avgörande insikterna jag haft kring välmående var att förstå hur hela vår upplevelse formas i stunden – beroende på hur vi tolkar det som händer. Det jag beskriver nedan är nyckeln till att verkligen förstå hur oändligt kraftfulla våra tankar egentligen är.
Om du vet att dina tankar "bara" är tankar, men ändå ofta plågas av dem, är det här du kan börja landa i något som kan hjälpa - och som är hållbart.
Det finns tre dimensioner av upplevelse – det absoluta, det relativa och det illusoriska – som kan hjälpa oss att förstå varför vi mår som vi mår - och varför vi lider som vi lider. Det är här vi kan börja skilja på vad som är verkligt och vad som bara verkar vara det.
Det är här vi kan börja landa i något som känns sant - och hållbart.
Det Absoluta är det som aldrig förändras – det som gör varje upplevelse möjlig, och som är före all form. Det är:
Medvetande
Intelligens
Livskraft
Varande
– det är vår själva existens.
Det Absoluta är det liv som får våra hjärtan att slå och som gör varje ögonblick möjligt. Som Rupert Spira uttrycker det så vackert: “Medvetande är det med vilket all upplevelse blir känd, det inom vilket allt uppstår, och det ur vilket allt är gjort.”
Det Relativa handlar om allt som ständigt förändras i vårt sinne beroende på vad som händer i våra liv:
Tankar
Känslor
Reaktioner
Situationer
Beteenden
Andra människor
Övertygelser
Omständigheter
Kroppen
Allt detta är i ständig rörelse och ser olika ut beroende på hur det upplevs i stunden. Det relativa kommer och går – ständigt i förändring.
En dag tittar du på dina barn som leker högljutt och ditt hjärta fylls av kärlek och tacksamhet. Nästa dag på samma barn som leker högljutt - och känner bara att du vill skicka dem rakt in på sina rum.
En dag känns din arbetsplats varm, stöttande och samarbetsvillig – nästa dag känns det som om alla kör sina egna race och ingen samarbetar.
Det Illusoriska är allt som är föreställt – allt som aldrig kan vara verkligt på riktigt. Det är som en hägring i sinnet. Det kan verka verkligt, men när vi tittar närmare är det inte vad det verkar vara.
Det Illusoriska inkluderar:
Det separata “självet” (även kallat egot, identiteten eller det tanke-skapade jaget)
Det Förflutna
Framtiden
Det separata självet är en tro som har präglat mänskligheten sedan Eva tog det där bettet och “föll från himlen” - idén om att det finns ett självständigt jag inne i kroppen som ska styra och kontrollera livet.
Men det här självet är inte vem vi är. Det är bara en berättelse som sinnet berättar, formad av det förflutna – av minnen, av rädsla, av inlärning. Det är en mental bild vi försöker skydda, bevisa eller förbättra – trots att det inte finns något fast eller stabilt i det.
Det Illusoriska visar sig också i våra tankar om framtiden – en framtid vi bara kan föreställa oss, men aldrig faktiskt veta något om.
Det är tankarna om pension, var karriären landar om fem år, eller drömmen om att livet skulle kännas komplett “om jag bara hade rätt jobb, rätt partner, rätt bostad, ett barn…” Allt detta är framtidsbilder vi inte kan förutse eller kontrollera. Ingen av dem är sanna, men de känns så.
Det Relativa och Det Illusoriska känns SÅ verkliga, levande och övertygande – men i grund och botten är de endast tankeskapelser.
Så mänskliga, så igenkännbara – men de är inte du.
Så vad är egentligen orsaken till att vi lider?
Det är enkelt – men djupt:
Vi försöker säkra det illusoriska (det som aldrig kan vara sant; det föreställda) genom att söka eller undvika det relativa (det som alltid förändras beroende på hur det upplevs i stunden). Och i det försöket täcker vi över det absoluta – det som aldrig förändras – vilket också är vårt sanna jag, det vi innerst inne längtar efter att återkänna, eftersom det är vi upplevde från födseln, eller början på oss, när nu det än är...
Med andra ord – vårt sanna jag är det Absoluta: stabilt, helt och orört. Men vi lever i sinnets värld, fast mellan det Illusoriska och det Relativa.
Vi söker efter det vi tror ska göra oss hela: kärlek, bekräftelse, tillhörighet eller trygghet. ELLER så kämpar vi emot det vi tror kommer att göra oss ovärdiga: avvisande, misslyckande eller obehag.
Och vi inser inte att allt detta är inlärt. Under alla dessa tankar – är vi redan hela.
När vi börjar se klart att det “själv” vi försöker skydda och försvara bara är en föreställning, en hägring - då faller vi naturligt tillbaka till friden och klarheten i vår sanna natur.
Det betyder inte att vi slutar tänka! Vi kan inte sluta tänka - men vi kan bli mer medvetna om tankarnas förvirrade natur och känslorna som följer med dem. Vi gör det genom att bli nyfikna - genom att börja ifrågasätta: Kan detta verkligen vara sant?
Och i det ifrågasättandet… löser sig lidandet stilla upp. Och där – där! kommer det ansträngningslösa välmåendet fram som har funnits där hela tiden.
Vem skulle du vara utan tanken som säger att du inte räcker till?
Det relativa – när det ifrågasätts – för oss tillbaka till verkligheten. Och det är där läkandet börjar. Där gamla mönster kan lösas upp. Där vi börjar se våra egna betingelser - och på riktigt påverka hur vi svarar på livet.
Du är redan hel. Du har bara råkat tro (tänkt) något annat.
Med värme,
Suzanne
____
Suzanne Lång
Professionell Certifierad Coach
Föreläsare / Facilitator
+46 702 45 71 45
sl@suzannelang.com
Comments