Dagens ämne är förmodligen en av de saker som skrämmer människor mest när jag pratar om tankar - särskilt när jag så provocerande säger: "allt är bara tankar". Men det är här sann frid kan börja infinna sig, när vi börja glimta detta.
Vi ser inte tankar för vad de är, eftersom de inte presenterar sig själva. Det är inte som att ditt sinne ropar: "Hallo! Här kommer en tanke! Och den här är här för att förvirra dig och få dig att tro på något som inte är sant..."
Det är mycket smygigare än så. Och eftersom det har varit med oss sedan vi började tänka (😂), och vi litar på det helt utan förbehåll. Så tanken knackar aldrig först. Den bara dyker upp - fullt utklädd som verklighet.
Vill bara upprepa att jag är inte här för att övertyga dig. Jag bara pekar och om du vill ifrågasätta detta - eller inte - är helt upp till dig att utforska.
Men innan du kallar mig tokig, låt oss titta på några koncept som känns så verkliga – att vi till och med är beredda att slåss om dem - men som bara är tankar i förklädnad.
Ta till exempel åsikter: "Jag tycker så här" vs. "du tycker så där" - men båda är bara tankar. Alla åsikter är bara tankar som kommer från ett betingat sinne.
Vad sägs om impulser? – "Jag måste göra, säga, köpa, sluta, avsluta det här nu" – den där känslan av brådska är...också en tanke. Den låter som en befallning eller en varning, men befallningar och varningar är också gjorda av tankar. Jag säger inte att vi ska ignorera varje varning - vissa är praktiska och användbara. Men även de uppstår i tanken. De är fortfarande filtrerade, formade och tolkade av ett sinne.
Och på tal om tolkningar...Tolkningar? Också tankar.
Perspektiv? Tankar.
Övertygelser, eller beliefs som vi säger på engelska, är bara de tankar vi är övertygade är sanna, men de är...bara tankar.
Om vi tittar på hur mycket vikt vi lägger vid beslutsfattande, dvs att ta beslut... Men beslut är baserade på tankar vi tror blir sanna, vi kan inte veta om det var ett bra eller dåligt beslut, för vi vet aldrig riktigt vad som skulle ha hänt om vi hade valt annorlunda. Beslut är i sin essens gissningar - vissa är såklart mer informerade än andra - men de är fortfarande bara gissningar gjorda av tankar.
Dömanden och jämförelser känns så solida - som om vi har landat på någon objektiv sanning. Men det som verkar vara "det rätta sättet" är helt format av perception... vilket, förstås, också är en tanke.
Varför är det viktigt av att veta att allt är gjort av tankar? Vi tar det inte så allvarligt, vi har mer medkänsla - hela livet ändrar sig.
Antaganden består helt och hållet av tankar och de ställer oftare till det för oss än något annat. Vi antar att vi vet vad de tänker, vi antar att vi vet hur saker kommer att bli, att vi vet hur de kommer att reagera, vad de kommer att göra eller säga.
Och sedan blir vi förvånade när saker går fel eller när det som faktiskt händer inte ens har den minsta likhet med vad vi trodde skulle hända. Vi är så snabba att se en tanke som sanning, och sedan djupt chockade när verkligheten inte följer det "manus" vi så noggrant tänkt ut.
Vi inser inte att vi lever i en film eftersom den här filmen känns så verklig.
Saker som så uppenbart verkar ha ett "rätt" sätt och ett "fel" sätt, ett "bra" och ett "dåligt" som normer, moral, etik, ideal, lagar och standarder – alla dessa är påhittade – gjorda av tankar. Jag säger inte att de inte behövs för ett samhälle att fungera, men fundamentet är tankar.
Fantasier, drömmar, fantasi – till och med våra mardrömmar är bild och ljud skapade i sinnet, trodda av samma sinne. Tankar som känns som fakta.
Vissa former av tankar vet vi är påhittade och självklart försöker vi inte basera våra liv på dem. Och ändå är det samma samma mekanism som genererar dem som genererar våra idéer om framtiden, våra minnen av det förflutna och våra planer för idag.
Samma projektor. Annan förklädning.
Och vi märker det inte, för vi är inne i filmen.
Till och med stolthet och heder – dessa är också tankar. Vissa människor skulle hellre gå i konkurs eller dö än att ändra sin ståndpunkt...en ståndpunkt som baseras på tankar. Och den stolthet de påstår sig försvara är inte ens en verklig sak. Försök att hitta din stolthet - var är den?
Vissa tankar kommer högt och hårt, som dömanden.
Vissa kommer utklädda som att vara ädla: stolthet, heder, moral.
Vissa kommer försiktigt, som drömmar eller minnen.
Vissa kommer skrämmande: mardrömmar, föreställda framtider, värsta tänkbara scenarier.
Alla känns verkliga.
Det är det som gör det så knepigt.
Vi går inte runt och säger: "Jag har en tanke att jag kanske inte är tillräckligt bra."
Vi bara känner oss inte tillräckligt bra.
Vi säger inte: "Det här är bara en tanke om att bli dömd."
Vi säger: "De gillar mig inte. Jag känner det."
Vi säger inte: "Nu tänker jag på en framtid som jag inte vet något om."
Vi tänker: "Livet blir bättre när jag får ett nytt jobb."
Men tänk om alla dessa – övertygelser, jämförelser, identiteter, ånger, fantasier, ideal – tänk om ingen av dem är "du"? Tänk om de bara är bekanta moln på din blåa himmel? Vanor. Tänk om du inte behöver kontrollera dem, argumentera med dem eller ens förändra dem?
Tänk om du bara såg dem för vad de är? Ett ögonblicks flimmer av sinnet. Inte sanningen.
Inte du.
Bara en förbigående företeelse i ditt medvetandet.
Och tänk om den verkliga friden inte kommer från att "fixa" ditt tänkande, utan från att lägga märke till dess natur, tankens natur – och se dig själv som det utrymme som de alla rör sig genom. Den oändliga behållaren i vilken alla dessa tankar uppstår och sedan försvinner tillbaka in i.
Inte för att avfärda det. Utan för att se det.
Jag lovar dig – när vi börjar se detta, förändras livet.
Vilken tanke idag kändes särskilt verklig, sann eller brådskande? Försök att sitta med den - bara för ett ögonblick - som om den bara är ett ljud som passerar igenom?
Kanske, om du vill, försök att fånga dig själv när något får dig att reagera starkt den här veckan – pausa mitt i ett mejl, mitt i ett dömande, mitt i en impuls – se om du kan viska för dig själv: "Tänk om det här bara är en tanke?"
Mycket kärlek,
Suzanne 🕊️
Comments